Historik

finjolle historikHär kommer en kort historik Kort över Finnjollen, hur den kom till samt hur och var den har seglats. I januari 1949 utlyste Finska Seglarförbundet en tävling i båtdesign med syfte att få fram en ny, modern och snabb båttyp. Sommarolympiaden skulle gå i Finland, och seglingarna i Helsingfors, och det var med det framför sig som man ville ha fram en ny enmansjolle. Rickard Sarby, en svensk självlärd båtkonstruktör, ritade och konstruerade ett förslag till enmansjolle och det kom att byggas en prototyp. Maj 1949 Den första prototypen av Finnjollen blev klar men den hade ännu inte fått sitt namn. Juni 1949 I juni avgjordes designtävlingen men Rickard Sarbys båt blev inte den konstruktion som valdes. De förslag till segeljollar som ansågs bäst designade lät man bygga för att utvärdera vilken som slutligen skulle bli den nya entypsjollen. September 1949 I september skulle det till slut avgöras vilken jolle som skulle bli den nya klassen under seglings-OS. Man höll uttagningstävlingar, som naturligtvis ägde rum i Finland. Trots att Rickard Sarbys förslag inte blivit antaget bjöds han in till uttagningstävlingarna med prototypen av sin egen konstruktion. Uttagningstävlingarna skedde i lätta vindar, vilket gynnade Sarbys båt. Hans båt tillsammans med en båt som hette ”Pricken” var snabbast på banan. Oktober 1949 Fler uttagningar kom att hållas under hösten och det utannonserades ytterligare uttagningstävlingar under 1950. Då den visat sig vara snabb på kappseglingsbanorna under uttagningarna blev Sarbys konstruktion populär i Sverige. Under en kort period lät man bygga 25 båtar och nu fick båttypen sitt namn – Finnjolle. Segelmärket som föreställer en våg fastställdes av Svenska Seglarförbundet. En konstruktionsändring jämfört med prototypen var att man kortade akterliket med 15 cm för att lyfta bommen och göra det lite enklare att segla vid slag och jippar. Maj 1950 Nu var det dags för ytterligare tester för att få fram en entypsklass till olympiaden. Denna gång hölls inte tävlingar i lätta vindar, utan tvärtom i hårt väder. Märkligt nog gynnade även det Finnjollen. Av sex tävlingar vann Finnjollen fem och i den sjätte kom den tvåa. Ett svårslaget resultat. 1952 Resultaten från uttagningstävlingarna talade för sig själva och Finnjollen blev den nya klassen för enmansjollar vid olympiska spelen i Helsingfors. 1954 För att samla alla seglare som seglade Finnjolle bildades Svenska Finnjolleförbundet. 1955 För första gången seglades de Svenska Mästerskapen i Finnjolle. Det hade gått tre år sedan olympiaden och nu ville man ha en nationell kraftmätning. Seglingarna gick på Siljan och resultatet blev kanske inte helt oväntat. Finnjollens upphovsman och konstruktör Rickard Sarby seglade hem SM-pokalen och blev den förste Svenske Mästaren i Finnjolle. 1956 Nu hade finnjollen blivit stor, inte bara som OS-gren utan sporten hade sådan bredd att det fanns plats för ett världsmästerskap. VM seglades och fick namnet Finn Gold Cup. Idén kom från en engelsman vid namn F. G. Mitchell. Samma år bildades det Internationella Finnjolleförbundet (IFA), vilket var en förutsättning för att arrangera ett VM. 1959 Utvecklingen av material i både båtar och segel hade nått en punkt som gjorde att det var dags att godkänna nya material. Detta år tilläts för första gången plast som en del av materialet i seglen. 1961 Nu var det dags att även tillåta glasfiberarmerad plast som material i skroven. De äldre träskroven krävde mycket skötsel och med plast i skroven kunde fler Finnjollar byggas till ett lägre pris. Samma år blev den amerikanska tidskriften ”Finn Fare” det officiella organet för IFA. 1964 Inmätning av tävlingsbåtar är en besvärlig sak. Detta år fastställdes en standardiserad och mer exakt metod för inmätning av Finnjollar. 1969 Detta år var det mastens tur att hänga med i materialutvecklingen. Nu tilläts både aluminium och glasfiberarmerad plast i masterna. 1973 Man fastställde Lamboleys pendlingsmetod för att kontrollera skrovets viktfördelning. 1974 Materialutvecklingen fortsatte och glasfiberarmerad plast var inte det enda alternativet längre. För att inte stoppa upp utvecklingen av byggmetoder tilläts alla material i skrovet. Även dubbelbotten blev tillåten. Båtarna blev allt lättare och nu fastställdes en minsta vikt för roder och centerbord. 1984 Materialet i seglen till Finnjollarna blev fritt. För att kontrollera skrovformen inför de stora mästerskapstävlingarna började man använda en jig. IFA arrangerade ett internationellt läger för seglare från U-länder, vilket gav en ordentlig skjuts framåt för klassen. 1986 En bok om Finnjollens historia kom med namnet ”Finnlog”. I boken fanns utöver historik tekniska artiklar som beskriver Finnjollens utveckling. 1993 Nu kunde masterna bli lättare och starkare genom att man tillät kolfiber i dessa. 1994 Som ett resultat av kolfiber i masterna kom vikten av dessa att minska till 8 kg. 2000 I OS i Sydney, Australien, tog Fredrik Lööf en bronsmedalj i Finnjolle. 2008 Detta år var det nära till en medalj men tyvärr får Daniel Birgmark nöja sig med att sluta som fyra totalt i OS i Beijing. 2012 Finnjollen fyller 60 år och är fortfarande en OS-gren. Detta år kommer en ny bok om Finnjollen. Boken heter The Finn History och är skriven av Robert Deaves. Idag ser vi fram emot OS 2016 i Rio de Janeiro.